Champagne, trots hög kvalitet över lag, lever i allra högsta grad på sin exklusivitet. Champagne är ingenting man dricker varje dag. Men vi dricker mer och mer champagne, kanske en dag i månaden, eller en i veckan?
Faktum är att 2007 är den största skörden i Champagnes historia. 375 miljoner flaskor beräknas man producera i regionen. Men husen är inte nöjda. Trots att vinbergsarealen ökat med 38% sedan mitten på 80-talet och det totala skördeuttaget ökas med 1500 kg /ha (vad blir det i hl egentligen?) eller nära nog 10% mellan 2007 och 2011.
Nej, nu är det dags att expandera! 40 kommuner har bedömts bra nog för att få producera druvor till champagne. Patrick le Brun, högsta hönset i odlarnas syndikat påstår att det är en nödvändighet för att bevara Champagnes typicitet. Min hjärna gör ett litet logiskt skutt.
I och för sig kan jag inte bedöma hur stor denna nya areal faktiskt blir, men instinktivt känns det fel. Har vi konsumenter inte blivit tvungna att leva med den här typen av politik förut, och har det inte visat sig ha katastrofala konsekvenser för kvaliteten över en längre tidsperiod? Tyskland, någon?
Som tur är är ju Champagne lättare för konsumenter att förstå i och med den märkesfokusering som finns, men det skulle ju vara tråkigt om ordet ”Champagne” i sig förlorar allt värde som kvalitetsgaranti.
Jag ser måttligt fram emot instiftandet Champagne Classico AC om 20 år.
